Vetenskapliga paradigmskiften. Kan det vara Astronomin som står på tur nästa gång? Elektricitet som den Dominerande Kraften?

Första gången publicerad den 10 december i en sluten diskussionsgrupp som handlar om den danska världsåterlösaren Martinus. Upphovsman till det andligvetenskapliga verket ”Tredje Testamentet”.

➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖

JAG har genom åren och efter att studerat en mängd texter och andra källor som driver tesen att elektriciteten som kraft har en betydligt större roll i universum på makronivå, (mikro- och mellan-nivån hoppar jag över här även om jag håller det givet att samma krafter och lagar dominerar oavsett nivå. Och oavsett hur modellen i slutändan kommer visa sig vara) kanske som den verkligt helt dominerande kraften både rent fysiskt och andligt. Det är inget jag själv har förmåga eller förstår på ett sätt jag kan föra i bevis. Så jag erkänner att det tillsvidare vilar på nån slags känslomässig/intuitiv grund. För den som vill finns det flera olika förespråkare för elektriciteten som huvudsaklig kraft med modeller som ser lite olika ut.

Jag lutar åt att astronomin som vetenskap kommer att genomgå ett sista stort paradigmskifte där elektriciteten blir den nya stora faktor som tar över nuvarande dominerande förklaringsmodell. Och som också fullt ut i slutändan ger oss en fullkomlig förklaringsmodell och förståelse. Kanske är gravitationen inte alls en så dominerande kraft som den tillskrivs idag och spelar kanske enbart en betydligt mer underordnad roll men i direkt koppling till den betydligt mer starkare elektriska kraft om denna bevisas inneha huvudrollen. Det kommer kanske inte helt att motsäga allt som nuvarande paradigm uppnått men en hel del som ses som självklart idag kan mycket väl komma att behöva förkastas radikalt, vilket väl hör till vanligheterna vid ett paradigmskifte. Så länge ett visst paradigm dominerar så kan det ibland tendera att skapa teorier som bygger på redan dominerande teorier inom rådande paradigm. Helt logiska och rimliga inom de gränser som gäller inom det rådande paradigmets ramar, som till exempel nuvarande ”Big Bang-universum”.

Problemet är att om nuvarande paradigm i grunden är mer eller mindre inkorrekt så kommer heller inte de teorier som produceras på de teorier som ligger till grunden av nuvarande paradigm heller att bli korrekta hur rimliga och logiska de då än kan te sig sig i relation till varandra. Till detta tillkommer också med tiden den risk som status, pengar och makt kan innebära för möjligheter till forskning och medel till dessa då risken finns att dessa främst tillkommer de som håller sig inom det rådande paradigmets ramar. Teorier som riskerar att kanske spräcka hela grunden blir då lätt utan de resurser som krävs och kan av det skälet bli svåra att forska på för att senare kunna verifieras eller avfärdas med säkerhet. Det finns ju ingen anledning att tro eller ta för givet att just den materiella vetenskapen skulle stå helt fri och fullkomnad från våra sämre kvarvarande djuriska rester. Teorier med inslag som på allvar riskerar att hota dessa förmåner och som i värsta fall kan leda till att man mer eller mindre medvetet kan komma att ”missgynna” dessa. Det finns ju flera kända fall där etablerade forskare inom bland annat astronomi som efter hand blivit isolerade, uppsagda och fått indragna anslag etc. när de börjat arbeta på teorier som om de skulle visa sig stämma står i direkt motsats till eller skulle göra den gamla teorin helt värdelös. (Visst, det kan givetvis också tolkas på ett motsatt håll beroende på från vems perspektiv man intar, men det finns ändå en del fall där man inte visat sig så väldigt öppen som man tänker sig att man bör vara för nytänkande).

Det finns många som forskar och driver olika teorier som huvudsakligen har elektricitet som den stora grundfaktorn för att förklara hur vårt kosmos fungerar. I regel avfärdas deras teorier som pseudovetenskap av de som står bakom det nuvarande paradigmet. Personligen tycker jag en del av dessa är mycket intressanta och jag kan inte se att de står i motsättning till Martinus analyser. Snarare tvärtom då Martinus också lyfter fram elektriciteten som en så dominerande faktor på alla nivåer i hans kosmologi.

Med detta vill jag återigen betona att jag fortsatt är öppen för att det kan visa sig att nuvarande modell kommer visa sig vara den som i slutändan ändå kommer visa sig ligga närmast att vara nära en korrekt uppfattning av universum. Kanske kommer det visa sig att de som driver teorierna om ett universum dominerat av elektricitet har rätt i den frågan men att just deras modeller för hur det hela fungerar inte kommer vara korrekta.

Nordiska forskare som Kristian Birkeland och Hannes Alfvén står ofta högt i kurs hos flera som forskar på det här området även om kopplingen till dessa varierar. Hannes Alfvén forskade själv och jobbade med alternativa kosmologiska modeller till dagens dominerande Big Bang-teori. Som sagt, vissa av de modeller som förekommer kan te sig kontroversiella och många av dess företrädare förkastar med kraft fenomen som ”svarta hål”, ”svart materia” etc. som man menar är rena ad hoc-teorier utan grund. Ofta förespråkar man också en återgång till en vetenskaplig metod som bygger mer på att i Lab-miljö försöka återskapa makrokosmiska fenomen i mindre skala. Man avvisar i regel helt teorier som bygger på enbart matematisk grund. Om matematik ska användas så menar man att den iså fall ska användas i efterhand för att beskriva något som man redan kan observera. Matematiken har alltså en mycket underordnad roll här i kontrast till den stora roll den har hos den etablerade astronomin idag. Istället jobbar man då som sagt med att försöka skala ner makrofenomen till Lab nivå och där studera dessa och hur de fungerar.

Som sagt, en hel del av detta är på ett sätt väldigt tilltalande för mig. Personligen förhåller jag mig ändå öppen för att de kan vara fullkomligt fel ute och att nuvarande modell i slutändan är mer korrekt. Det kan också visa sig vara så att de är något på spåren som kanske kan visa sig i delar kunna gå att integrera med dagens rådande modell. Eller så visar det sig att ett eventuellt kommande paradigmskifte innehåller sätt att förklara kosmos på som vi inte ens kan föreställa oss i dagsläget.

Hursomhelst så är inget klart och färdigt innan det är klart och färdigt 🙂 Den rådande modellen är långt ifrån huggen i sten även om det (tyvärr) oftast framställs på det sättet, särskilt etc. När mycket som ses som ”sant” inte alls är bevisat på ett sånt sätt att det verkligen kan fastslås, bortom alla rimliga tvivel. Bortsett de olika elektriska modellerna som finns och som idag enbart huserar utanför det accepterade fältet så finns det även inom den etablerade astronomin alternativa modeller till ”Big Bang-kosmos”. Även om de inte har många anhängare. Oavsett så finns det fortsatt ingen modell som är helt färdig och komplett. Frågan är hur länge vi kommer få vänta innan vi fullt ut kan förstå vårt makrokosmos på ett helt korrekt sätt oavsett vilken modell som kommer visa sig ha legat närmast en korrekt förklaring. Kanske kommer vi inte kunna förstå ens de ytliga strukturerna fullt ut innan vi har tillgång till flera människor med kosmiskt medvetande och som är intresserade av området. Jag tror att vi kommer kunna få en fullt bevisad modell som vi rent logiskt kommer att kunna förstå utan att vi själva behöver kosmiskt medvetande. Kanske lite som att vi vanligtvis ”vet” att vårt jordklot är runt, fast väldigt få av oss kunnat bekräfta det helt direkt på egen hand. Även om förståelsen antagligen inte blir helt komplett innan vi har större tillgång till och kan använda vår intuitionsförmåga på ett betydligt mer avancerat sätt än i dag?

Bifogar ett Martinus-citat som jag hittade i samband med Olav Johanssons spännande artikel om Elektricitet och befruktning som hittas på http://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/elektricitet-och-befruktning/

”I själva verket är alltså världsalltet en allt omfattande elektrisk apparatur. Allt i denna apparatur försiggår med elektriciteten som den absolut enda och innersta kraftkällan. Elektriciteten är alltså kraftkällornas kraftkälla. Men då elektricitet är detsamma som ande, har vi här åter en bekräftelse på Bibelns ord om kraften bakom skapelsen: “Guds ande svävade över vattnet”. (Livets Bog 6 stycke 2173 ).

Rent känslomässigt och intuitivt (om än på en av de lägre graderna) så känner jag starkt att Martinus ord här ovan i mycket högre grad talar för att det saknas mycket mer av elektriska förklaringar än vad vi sett hittills. Så åtminstone i avseende när det gäller detta mycket stora fokus på elektricitetens dominerande betydelse för kosmos strukturer och funktioner så anser jag att dessa teorier är något på spåren.